måndag 17 september 2012

Historien om hur vi hamnade här!


Nu har vi bott här på gården i precis ett år.

Hur hamnade vi här?  Jo det skall jag faktiskt berätta.

Man kan säga att historien började sommaren 2009 när Håkan var på tjänsteresa i Afrika stor del av sommaren. Som mamma kände jag att vi skulle hitta på något roligt och inte bara vara hemma. Jag tog tag i en gammal dröm; att åka häst och prärievagn. Hittade ett ställe uppe i Värmland där man kunde hyra häst och vagn. Bokade 5 dagar och gav oss iväg. 

Ännu en gammal dröm skulle uppfyllas!


När jag bokade nämnde mannen att det var en del knott, men jag som kommer från Nord-Norge hade väldig lite erfarenhet med knott, så jag tänkte inte så mycket på det förutom att jag tog med myggnät och köpte lite myggkläder. Det var inte lite knott - det var kopiöst med knott. 


Vi fick en ridhäst och en draghäst. Två riktig trevliga hästar. Naturen var sagolik, men molnen tätnade och på kvällen kom regnet. Ösregn! Temperaturen sjönk från 24 till 10 grader. 

Här skulle jag göra mat på ett triangakök med rödsprit! (vem kom på den uppfinningen? Det tar ju hur lång tid som helst att koka pasta eller göra mat på ett triangakök.) Gasol skall det vara! Åh, vad jag hatade situationen; det regnade in, det var kallt, det var vått och knott överallt! Knott som kryper in och biter.

Men värst var nog att jag frös som en .... ja, jag vet inte vad, men jag frös iallafall. Efter första natten gav jag upp - tuff som jag är insåg jag nederlaget, spände för hästen, packade in ungarna och åkte tillbaks. Det blev bara två dagar - två frusna dagar.


 Ungarna var fantastiska - dom gnällde inget och höll humöret uppe. Fast dom har väl lärt sig - man gnäller inte - man gör något åt situationen! Det gjorde vi - vi åkte hem igen och sjöng i bilen hela vägen till Stockholm!


Väl hemma kände jag en lite bitter eftersmak. Skulle detta bli vårt häst-äventyr i sommar? Gillar inte dåliga minnen, så jag spanade in på nätet och hittade en gård där man kunde bo och rida islandshästar. En gård i Enköping; Stall Tängby http://stalltangby.se/

Kändes som vi kom till himmelen - trevligt, vackert och med fantastiska hästar.
Här var vi i 6 dagar. Ett av dom bästa sommarminnerna "ever"!



Jag hade aldrig varit i Enköping förut och blev riktigt tagen av hur vackert det var. Vi fick var vår islandshäst och red över fält och ängar. Det var så vackert - så fridfullt. Jag blev alldeles kär! Här ville jag bo!


Det är nära mälaren och vi åkte och badade mellan ridturerna:



När Håkan kom från Afrika tog jag honom med till Enköping och visade "min nya kärlek". Det blev  "vår nya kärlek". Vi kollade om det fanns gårdar till salu. Vi kollade om det fanns mark till salu. Vi spanade in Enköpingstrakterna under dom närmsta månaderna.

 I vårt ledande fick vi veta att ägarna av Stall Tängby hade själva sålt mark till Björklidenhus för några år sedan och hade inte sett att dom hade börjat bygga där än. Vi kontaktade Björklidenhus och fick köpa marken som var styckad till 3 tomter. Det var meningen att det skulle ligga 3 gårdar på marken med gemensamt stall. 
Så här såg planen ut:



Tur för oss blev det inget projekt för Björklidenhus. Istället blev ett projekt för oss. 
Vår gård - Den vita drömgården!
Vi köpte tomten Maj 2010 - knappt ett år efter prärievagnsturen.




Ja, det var den korta versionen om hur vi hamnade här!

I den långa versionen hann vi köpa en gård i Nykvarn med sjötomt hösten 2009, men efter att ha ägt gården i 2 månader kom kommunen och begärde förköp (en lag som slutade gälla mars 2010 och vi var sista fallet i Sverige). Och där stod vi utan gård! 
Fast det är en annan historia och som sagt - det är den långa versionen och en påminnelse om att allt inte går som på räls. Det är bara att vika upp armarna och hitta en ny lösning!

Vi slickade såren under vintern i Thailand. Tänkte nya tankar och tog kontakt med Björklidenhus så snart vi kom hem och köpte vår nya mark Maj 2010. I Thailand satt jag och drömde mig bort i min kärlek Enköping och ritade just denna gården under dom 3 månaderna vi var där.

Nu är det 2012 och vi har bott här i ett år. Det är häftigt hur det blir i livet när man blir kär!
Kul att man kan ta med sig hela sin familj in i kärleken!



Må bäst och lev livet!
Drömmar är till för att uppfyllas, men alla drömmar blir inte alltid som man tänkt sig. 
Ibland blir det bättre!